Har ni tänkt på det här med kärlek? Hur det kan påverka hur man ser på människor.

Jag kom ihåg en gång, jag var riktigt kär och tyckte människan var hur snygg som helst, vacker rent ut av.
Kärleken spirade ett tag, sen gick det ner och ner och likaså min syn på denna människas utseende. Såklart tyckte jag sämre om andra saker med, med denne person. Ja, sexet, min syn på hans åsikter. Allt försämrades.
Det är väl konstigt?
Att ju mindre kär jag blev desto mer såg jag ner på personen. Även om, tex det med åsikter, om en åsikt kunde vara riktigt bra och slagfärdig avskydde jag den, bara för att det var den som sa det.

Ni tänker: Ja men det är ju för att alla blir osams när de gör slut och tycker illa om varandra.

Men vi hade inte gjort slut och jag stannade där. Ett tag.
Jag tyckte inte särskilt illa om han då. Det var bara mina "varmare" känslor som avtog.

Eller när jag träffar en person första gången. Det har ni väl själva upplevt, att man tänkt: Fyfan vilken ful kille/tjej!
Och sen när man väl lär känna personen kan man tycka att den blir bara vackrare för varje dag som går.
Även fast man tyckte det var något av det fulaste man sett från början.
Och nej, det är inte bara för att man vänjer sig vid personens utseende!

Jag tycker det är konstigt, men fascinerande, isn't it?